måndag 28 maj 2007

Nu så....

Idag kom det nya bilder.

Det är alltid lika spännande!

Teglet skall på nu, de började i dag och skall enligt planerna varaklart om två dagar. Då skall innertaken gipsas och sedan skall våra fina stengolv läggas.

Muren mot risfältet / djungeln :-D är nu klar. Området är ju inhängnat med 24 timmars bevakning, och vårt hus är det sista. Framför oss är det tänkt att det skall bli ett grönområde, lite pakliknande och 50 meter bort ett Clubhus med stor gemensam pool, samt gym och liten närbutik. Det skall bli otroligt spännande och se hur vårt område utvecklas!

I vår lilla by finns det inte så mycket turism. Vi bygger i ett område där detbor två svenska familjer till, sen är det belgrare och thailändare. En norrman, och visst nån från Australien. Vår granne ( vi är fyra hus på vår gata ) är från Belgien men har bott i Thailand i tjugo år. Han är delägare i det störtsa hotellet i Jomtien som ligger tio minuter med bil från vårt hus.

Jomtien Beach är känd för att ha fin sand, rikligt med turister och ett kul nattliv :-D för de som orkar och vill. Vår granne var mycket entusiastisk till att vi skulle bygga tre hus från honom. Han höll som bäst på att bygge en helt otrolig pool när vi var ner för att köpa tomten och beställa huset. Jag bara måste visa er bilden från hans poolbygge.....vattenfall och grejer..... Så säger han

" Oh, so You have 5 children! Nice! They are welcome every day! "

Han fortsatte och sade " Om ni inte bygger pool, och den stora gemensamma dröjer så får de komma och bada så mycket de vill i min pool"

Anders och jag tittade på varandra ett par korta ögonblick, och han väste i mitt öra

" DET tror jag inte han säger när de gör "kanonkulan" från hans bro..."

Höll på att kissa på mig av flabb, såg spektaklet framför mig.....

Hur som helst.

I vår lilla fiskeby finns det helt otroliga skaldjursrestauranger. Man sitter ut på piren, och går in och väljer skaldjuren från antingen ett saltvattensakvarium ( dagsfärska såklart) eller ur kyldiskar där de ligger på krossad is...Sen säger man hur man vill ha dem....Vitöksfrästa tigerräkor med wokade grönsaker....mmmm

Annst som finnsi byn är ett helt otroligt tempel. Man tror man är i ett sagoland. Kupoler och tinnar och torn av guld....

Sen är det bara en fotbollsplan ( tur ) och stranden. Affärer med mat och lite småshopping. Restauranger och små barer.

Vill man till en hypermodern storstad med otroligt mycket aktiviteter, riktigt bra uteliv, shopping ( där finns allt! ) så tar man en tuktuk till Pattaya. Det tar inte mer än 20 minuter. Där finns också tre stora sjukhus med sån hög klass att man inte tror det! Pattaya har ju fått ett sånt trist rykte i Sverige, men jag lovar att det finns inte mer prostituerade där än på Phuket.

För att ens se några prostituerade får man bege sig till de gatorna, och det är man ju inte tvungen till om man inte vill. Jag tycker mer och mer om den staden för varje gång jag är där.

Shoppingen är helt outstanding! Det finns liksom varuhus med leksaker och kläder som vi inte är i närheten här....och där inne är det aircond.....

Fick nya bilder idag som sagt och bygger går verkligen framåt. Vi vill gärna på något sätt göra något för de människor som sliter på vårt hus. De tjänar inte många kronor om dagen. Till de på kontoret köper vi någon enkel present, men till byggarna vill vi göra något annat.

Anders kom på att vi kan ringa efter en matbil och låta de äta vad de vill så betalar vi. Det är svårt när ingen talar engelska... Man kan liksom inte fråga vad de vill ha..

Matbil är poppis i Thailand. Eller matbil är det inte - det är en motorcykel med flak där de byggt upp ett litet takeawaygatukök på. Thailändarna älskar detta, det är deras mat och inte omgjord för att passa turister. Kycklingspett med stark chili...grillad hel fisk...

Oftast har de ändå inte råd att köpa därifrån, utan lagar all mat själva.

Så vi hoppas och tror att de blir lyckliga om en sån bli kommer ett par gånger och överraskar dem på bygget. ....

Nu är det dags att fortsätta med pärmen.

Håller på att göra en pärm som vi skall ha med oss, med alla adresser till olika aktiviteter, vilka öar som rekommenderas som är öde, och hur man tar sig dit. Telefonnummer till ambulans, och närmaste sjukhus. Samt bilder på allt för Hugos skull. Han blev helt lyrisk när han såg bilderna på de olika sakerna vi skall göra. Bada med delfiner, rida elefant, titta på lejon. Allt inom en kvart från huset.

Hans autism följer ju med oss till Thailand, och sina dagsscheman behöver han ha.

Sen har jag fått göra bilder på allt som " kan tänkas hända". Dvs, om vi behöver uppsöka sjukhuset ( bild på just det sjukhuset) , bilder på incheckning, säkerhetskontroll mm....

Så nu får jag sno mig. Klockan tickar.

Huset är i perfekt skick nu. Har dammat, tvättat täcken, skurat ugnar, kylar och tömt frysar. Alla saker ligger på rätt plats, och att komma hem efter nästan tre månader kommer kännas bra.

Jag sade till barnen och Anders att vi får visulalisera nu. Vi sätter in nyckeln i dörren, hemma igen efter en lång semester.

Vilket hem vill vi mötas av? Rörigt, smutsigt eller tvärtom? Gör så med era rum...se till att rummet ser ut så som ni vill att det skall se ut...vilken känsla vill ni få...?

Själv vet jag precis hur jag vill ha det.

Nu gnistrar kakel och klinkers. Skåpen är urtorkade och allt är nydiskat. Täcken, filtar och överkast doftar tvättmedel, och i taken finns ingen spindelväv.

Jag har alltså gjort en hederlig gammaldags höststädning redan nu :-)

Väl hemma igen börjar ett nytt läsår. Nya utmaningar. Och det gamla vanliga vardagslivet.

Men det är då det.

Nu är det dags för en upplevelse i kokospalmernas och de vita strändernas land.

Med min underbara familj.

Carpe Diem. Lev i ljus och kärlek.

Paradiset är en plats på jorden. Det är upp till oss var och en att se det.

Marielle

torsdag 24 maj 2007

Jasså, har de glömt vatten och avlopp i köket?

Mannen sitter och synar de senaste bilderna från bygget.
- Jag tycker att det är konstigt att man inte ser rören för vatten och avlopp i köket ännu.
" Varför de liksom putsar väggarna före de tar fram rören..."
Jaha.... säger jag lagom intresserad. När man går inpå detaljer om stolpar och nivåer, och bjälkar och rör är det inte så intressant. Pratar vi däremot om skisser på kök, möbler och gardiner så...
- På de andra huset tog de fram det innan de putsade väggarna invändigt, fortsätter han.
- Mm, det ordnar sig nog. Men såna här detaljer kan väl du ta med byggfirman direkt? fortsätter jag
- Detaljer!!. ...säger han. Men hallå, de har kanske glömt att ÖVERHUVUDTAGET dra fram vatten och avloppsrör, säger han .Det kanske inte bara är så att de inte syns än. De kanske inte FINNS! Och det fattar du vad det innebär...då har vi ett kanonsnyggt europeiskt kök med spishäll och granitbänkskiva, tvättmaskin och snygg diskmaskin...men vi kan inte använda det!
-Herregud, säger jag. Det fattar du väl att dom fattar. Att vi skal ha det. Du har ju till och med ritat exakt var alla rör skall vara! fortsätter jag
Vi mailade till svenske projektledaren vi antällt. Han ringer och pratar med dem.
Klart de hade missat detta!! Men det löser dom såklart.
Att bygga hus i Thailand kräver tålamod, att man har stenkoll, och att man tycker om små detaljer. Att man kan byggbranchen är ett måste om man gör som vi " bygger själva" och inte genom en svensk förmedling. Men framför allt behöver man gilla " detaljer" som jag kallar det.
Tur att min man gör det.
Jag gillar mer stora saker, som gardinuppsättningar och olika färgkoordinationer på väggar och möbler. Hehe.
Tonåringarna bryr sig om bredband, och närhet till strand och shopping.
Småbarnen bryr sig om vilka leksaker som skall köpas till huset, och att poolen är varm och kul.
Tur att vi kompletterar varandra så bra mannen och jag. Och barnen.
Alla delar blir till en fantastisk helhet.
Att bygga i Thailand kräver också att man ställer om sig till deras kultur.
För dem är livet " same same but different" och den kuluren får man anamma om man vill bo där. Annars får man bygga semesterparadis i Småland.

tisdag 22 maj 2007

Svinkoppor och Resfeber

Just nu har två stycken icke normala tillstånd innfunnit sig i familjen.
Svinkoppor, eller impetigo som det egentligen heter på latin har ivaderat familjen.
Cornelia har varit hemma i en vecka nu, hon är full med köttsår. Dagar och nätter är hon ledsen, kliar och står i. Lider verkligen med henne. Vi gör vad vi kan för att lindra. Alsolgel och löst sittande kläder. KLådstillande medicin. Dessutom har hon vägrat äta peniclillinet, trots att jag provat allt. Till och med lägga det i choklassås med glass som kvällsmat. Dock har det gått bättre två senaste dagarna då hon fåttpencillinsalva.
Nu har det spridit sig till fler medlemmar i familjen. Och detta är inget kul att ha i 40 graders värme, eftersom man inte får bada i pool, eller vara i solen.
Vi får helt enkelt se till att det ärborta om en vecka!... En kompis tittade förbi igår och jag såg att hon led med mig. Varför då? Jo för att jag får byta handdukar och lakan flera ggr / dag, "sprita " med sjukhussprit på alla ytor i hemmet där Cornelia kan tänkas ha rört ( dvs ÖVERALLT)
Alla leksaker decinficeras fler ggr / dag. ...Puh..
Detta händer för att vi skall träna oss på något. Vaddå? Jag tror att vi ( läs jag) har haft lite för höga krav på vad som skall göras innan resan och på detta sätt blir det solklart vad som inte är viktigt.
Eller nåt i den stilen.
Nu är mannen på vårdecentralen med alla barn utom Cornelia för att ta de sista vaccinationerna.
Det andra icke normala tillståndet som drabbat familjen är resfeber. Både barnen och vi går omkring lite lyckligt yra och får inte så mycket gjort. Dedrar på sin Thaialndskalender varje dag, och nu idag såg de att det bara är tio dagar kvar! Pirr pirr och allt som man skall prata om...
Resväskorna står i vardagsrummet och fylls lite varje dag. Pass och visum ligger på plats. ....
.....Och det blir mer och mer tomt i frysen för var dag...
Tänk att det snart bär iväg. Vi förstår nog inte vidden av allt förrän vi landat i Thailand.
Känslan över att se barnens miner när värmen slår emot. Taxiresan från flygplatsen, vägen kantad av kokospalmer och guldkupoler, tempel och allting som är annorlunda.
En ny värld.
Vår nya verklighet.
I två och en halv månad.

lördag 19 maj 2007

Vart bygger vi? Karta

Här kommer en käck liten karta. Bang Sare, eller Bang Saray är markerat med både pil och svart prick. Så nu vet ni.

torsdag 17 maj 2007

Att tro på sina drömmar

Den 10 Decemeber 2006 åkte vi till Thailand, jag och mannen.
Helt ensamma - bara ha och jag. Det hade inte hänt på år.
Vi hade sex dagar utan barn, och sex dagar på oss att göra vår livs mest riskabla men också vår livs mest fantastiska affär.
Vi åkte dessa dagar till Thailand för att köpa oss ett hus.
Efter sex intensiva, men fullständigt underbara dagar i detta land vi besökt så många gånger genom åren, och som trollbundit hela vår familj, var det klart.
Vi bygger nytt!
Vi tror på drömmar och vi ser att de kan bli sanna.
Ett målinriktat sparande på ibland lite konstiga vis, har gett resultat. Slitsamt och tufft men med blicken fast riktad mot målet har vi nu äntligen snuddat vid målsnöret.

torsdag 10 maj 2007

Nu bär det snart av!!

Nu börjar vi få resfeber! Så mycket som skall fixas här hemma. Räkningar skall betalas när vi är borta, någon skall sköta det praktiska med gräsklippning etc. Det mesta är fixat. Till och med gardinerna är färdigsydda!